-Lily.
För att ge ungefär samma information som min kära vän. I'm Lily, Aquarius, 24, Goal in life: Absolute happiness.
Jag kommer hem, sätter mig vid datorn, kollar upp vad som händer på BlackBoard, nytt. Hur mycket som helst att läsa.
G kommer hem. Han låtsas som ingenting, vi lyssnar på musik. Eilert Pilarm, oh Lord.
Det skummaste var att trots vårt i princip icke-existerande sexliv numer hade jag det bästa sexet på väldigt länge.
MIndblowing. Så fort jag var färdig.. you know.. började jag gråta, men jag försökte dölja det. Han blev klar och sen satt jag där. Kinderna randiga av mascara och kvävde panikångesten. Hur fan blir det sådär egentligen? Borde jag inte vara glad att jag får känna mig omtyckt för en stund? Nope, I did not. So now, ångesten - klart påtaglig, jag - nedbruten.
Han fattade knappt. Efter så lång tid av att känna mig otillräcklig, ful och oälskad, vad gör man då?
Jag försöker bara unfold my mystery. To Break Up or Not to Break Up, that's the question.
Whatever, jag tänker bara tvätta av mig sminket, bädda ner mig i sängen och sova. Imorgon är en annan dag.
Då får jag läsa tills ögonen blöder och tänka på nåt annat.
Förresten, 5000 tillbaka på skatten sen, det satt inte dåligt.
Hade inte min arma ekonomi varit så kass hade jag dragit ut Rose på lunch imorgon.
I desperately need it at this point.
- Rose.
Första inlägget signerat á la Rose. Status: Singel. Ålder: 22. Stjärntecken: Oxe.
Är kanske dumt att inviga en blogg av detta slag med den här bristen på fantasi i huvudet, men någon måste ta första steget och se till att det skrivs en inledning till vad som kommer bli avslöjandet angående Gävles utbud av män (och i M's fall kvinnor med).
Så vem är jag?
Jag har aldrig haft riktiga rötter, förmodligen en bieffekt av dagens samhälle där allt ska vara nytt och fräscht jämt, och när något händer i mitt liv så stänger jag dörren. Poof. Det är inte så jäkla svårt att gå vidare, eller ska inte vara så svårt att gå vidare, när du inte behöver dra upp rötterna. Efter det senaste avslutet med Mr B så stängde jag, låste, rymde och grät i kudden några dagar. Bytte adress, telefonnummer och garderob. Det kändes som en hämnd mot honom att göra allt det där - men slutade mer upp som en hämnd mot mig själv när jag satt och stirrade på en ful gamla sony ericsson ihop om att ******* skulle dyka upp på displayen.
Problemet är väl att han satt fast på min näthinna, i mina tankar, och med risk för att bli en klyshig disneyfilm så såg jag honom vart jag än kollade. Olycklig kärlek? Näe, inte det heller. Han var det närmaste orgasm jag kommit. That's the truth. Den stora nackdelen med vårt förhållande var väl att hans penis letat sig in i varenda vagina på en radie av en kilometer. Hans jaktmarker var kåren, krogen, stränder, parker...
Den jäveln betyder trots denna skit så mycket mer för mig än vad någon annan lyckats gjort. Så ännu en gång sitter jag och kollar på displayen, inget svar, och det var jag som bad honom dra åt helvete. Stå mitt kast. Nu jaktmarker ska sökas igenom, nya personer att testa. När hans stavformade hjärna hittade sig in i min bästa vän tog det slut. Att min hämnd var att ligga med hans säger väl egentligen inte så mycket mer än att vi passade varandra, samma skrot och korn.
Displayen lyste upp hela rummet alldeles nyss. Kristoffer. The fling-a-long. Bekräftelse personifierat. Ett varmt bad och ett glas vin nu.
